13 juni 2006

Hemvändning



Tog tåget hem idag.
Vill vara med på dotterns skolavslutning imorrn. Den är klockan nio på morgonen och dottern ska i år vara med i kören! Det vill jag inte missa!

Lyckligtvis hinner jag med det och ändå hinna tillbaka till strålning i Gävle på eftermiddagen.
Denna gång får jag med väninnan C som sällskapdam och tillika chaufför.

Men sedan åker jag inte hem förrän på fredag, så inget bloggande fram tills dess. Minst.
Stort tack till alla era rara påhejanden och lyckönskningar.

Och tack till den här ystra damen som förgyller min annars så tråkiga sjukhusmiljö med saltstänkta sms!


På promenad med Vilja på eftermiddagen.

12 juni 2006

Inte sova

Tänk att de kvällar när man verkligen behöver lägga sig tidigt, då man verkligen behöver sova mååånga låånga timmar för att orka kliva upp dagen därpå .... då är det stört omöjligt.
Det måste vara något slags uppror mot mina inre föräldrar. De sitter i mitt huvud och säger åt mig att gå och lägga mig. Bara lite till, tänker jag då. Jag ska bara ...
Varför ägnar jag mig åt självplågeri? För det är ju precis bara mig själv det drabbar. Det är ju jag själv som blir trött.

Och nu är klockan halv ett.
Suck.

Jag ska upp halv åtta. Inte bra det här.
Måste åka senast nio för att vara i Gävle elva. Annars blir det jätteförsening på strålningskön och det vill jag inte medverka till. Kanske kan jag sova i bilen? Näe, så min mamma som ska köra inte har någon att prata med - vad kul - inte.

Måste sova!

Natti natti.

Fästing

För ett par veckor sedan var min hund med mina föräldrar ner till Stockholm.
Jag hoppades innerligt att hon inte skulle dra på sig några fästingar under den tiden.

Hon kom tillbaka för ca en vecka sedan.
Och idag hittade min mamma en fästing på henne. En något mindre, orangefärgad.
Blärk!

I vanliga fall brukar min pappa får sköta om fästingborttagning på våra husdjur. Men oturligt nog är han kvar i Stockholm. Det fanns bara jag som kunde ta bort den. Det var bara att ta fästingen vid pincetten. Och det gick ju hur bra som helst. Det är bara så äckligt!

Varför tycker man att de är så äckliga! Spindlar kan jag med och ormar likaså. Men en fästing vill jag knappt titta på längre än nödvändigt!

11 juni 2006

Snurrig i huvudet ...

Nu snurrar det i skallen av olika tider. Det är pendling till Gävle på gång.
Busstider, taxitider, tågtider, dagistider, personaltider, hundpromenadstider, skoltider....
Mycket att ta hänsyn till är det ...

Som det inte vore nog kan jag också välja att åka ifrån Hudiksvall eller Ljusdal ... Men orka!
Bäst blir nog tåg+taxi. Från Hudiksvall hela tiden. Och någon dag kör min mamma mig ner till Gävle. Och mamma kan hämta i Hudiksvall någon gång då och då, det känns också bra att slippa taxi den biten.

Och dessutom trodde jag att taxin kom när jag skulle behöva den. Det gör den inte. Den kommer 14.50, även om mitt tåg som kommer 14.48 kan vara försenat. Då missar jag den taxin. Och damen i luren förklarade att då kan jag heller inte lita på att den taxin som finns förbeställd nu till 15.15, finns kvar då, på onsdag.
Suck.

Men nu är det nästan klart i alla fall ... Och nu är jag trött.

10 juni 2006

Fotboll

Trinidad Tobago - Sverige
0-0
Skulle tro att jag underskattat moståndarna.
Men något litet mål trodde jag ändå att Sverige skulle peta in ...

Suck.

Kul e-post

Fick detta i min inkorg häromdagen:

"Hej hej!

Såg nu att du lämnat din mailadress förut så jag skriver direkt till dig. Har redan skrivit på Forumtjejer oxå. :-)

Om du är på patienthotellet den 19 juni så kan vi ju ta sällskap ner till stan och träffa de andra tjejerna? Jag ska oxå bo över där den natten så det skulle ju passa bra.
Mitt mobilnummer är XXX och mitt hemnummer XXX. Du kan slå mig en signal innan, om du har lust.

Hälsningar A"


Det vore så trevligt att träffa andra i samma situation, andra kvinnor med bröstcancer. Som haft eller har, som gjort behandling eller har pågående. Jag har inte träffat så många förut. Fast jag har hållit på med det här i över tre år.
Det skulle nog vara givande och speciellt att också få ansikten på dem som man har läst och skrivit till på olika forum på nätet.

Hoppas hoppas hoppas att jag orkar.

gråa strån

Min dotter hade knäppt några bilder på vår ena katt - Oliver.
Jag har inte tänkt på att han börjar se lite gammal ut.
Gråa strån i den förut så sammetssvarta pälsen.




Strålning

På torsdag och fredag blir det strålande. I alla fall för mig. I Gävle.
Då blir det återigen en paus, för någon dator kommer jag inte åt på patienthotellet där jag ska bo.

Lååångsamt

Nu verkar allt på Blogger gå så långsamt. Jag försöker lägga upp bilder men det tar sån tiiiiiid.

Och i onsdags ville jag lägga in att jag skulle iväg till Gävle två dagar. Då var Blogger nedlagt pga diverse problem. Nu ska jag försöka publicera de inläggen och se hur det går ...

06 juni 2006

Nationaldagen

Ahhhha. Det var om nationaldagen man skulle skriva idag kanske?
Har vi viftat med flaggor? Nej. Sett firandet på TV? Nej.
Jo, en liten snutt av Kungen och Drottningen och Charlotten Perrellin hann jag se mellan "Lilla Sjöjungfrun" och "Hitta Nemo".

Så har vi firat. Vi har sett tecknad film. En och en kvarts.

Ljusbacken 4 - verksamhet



Naturligtvis behövdes det en hel del pengar för att kunna renovera husen. Den största delen kom in via hyror av de som hyrde lägenheter. Det täckte de fasta utgifterna som försäkringar, sotning, sophämtning osv.
Men ville vi ha in pengar utöver det för att renovera måste vi hitta på andra aktiviteter.

Vi ordnade fester i ladan. Ladan är speciell. Den är byggd på ett roligt sätt och där kan man ha teater, musikband och andra arrangemang. Den hyrs fortfarande av en annan förening som heter Labyrinten, som hyrt där sedan åttiotalet. De ingick liksom i köpet och skulle bli en bra samarbetsparter. Trodde jag. I alla fall i början gick det bra.

Vi hade PRO-föreläsning, sommarcafé, Lucia-kvällar och pianokonserter.
Ett tag funderade vi på att sälja en del av det vi odlade i växthuset. Eller göra saft på alla vinbär och sälja men det blev aldrig av.





Växthuset. Bortre delen var när bilden togs under renovering och är väl fortfarande förresten ...

Hej igen!!

Har varit lite långt mellan inläggen här ett tag.


Tonårsdotterna har varit hemma från skolan i fyra dagar och sonen nästan lika länge hemma från förskolan. Så hur mycket tid har man då att sitta här och skriva?

03 juni 2006

Trist

Trist väder. Trist humör. Regn och regn och regn.

31 maj 2006

Syfte?

Det finns ju vissa stunder då det är okey att vara naken och andra stunder än mindre lämpliga. Det har vi ju konstaterat förut.
Detta tycker jag är ett mindre lämpligt tillfälle och jag skulle vilja veta i vilket syfte man gör denna övning. Någon som vet eller kan komma med en avancerad gissning?

Dagen idag

Dagen idag är något bättre. Lite trötthet och matthet så klart men inga fler kräkbesök på toan.

Och jag som var så frisk och stark inför den nya medicineringen. Och glad så in i bängen för att jag hade ett bättre utgångsläge denna gång. Men livet tar nya vändningar hela tiden. Inskrivning och inritning av strålningsområdet blir på fredag istället. Strålningen sköts upp till måndag. Cellgifterna vet jag inte. Fredag eller måndag, eller varför inte lördag? Det är ju i tablettform denna gång så jag behöver inte åka in till sjukhuset för dropp. Men kanske att de vill ha mig under observation första gången och då lär det bli måndag.

Nu har jag helgen på mig att bli starkare.

30 maj 2006

Däckad

Önskar verkligen jag kunde skriva lite fortsättningar, som en del av er väntar på.
Men i morse kräktes jag som en räv.
Har sovit större delen av dagen.

"Det kan bli lite utrensningar efter det här." sa strålningsbortagningsmänniskan.
Jo, tack. Det var tydligen dags nu.

Ingen feber, inget ont i halsen, inget annat fel.
Bara en gigantisk morgon-vomitering.

29 maj 2006

Ljusbacken - jobb utan lön

Kanske är det fler än en som läst om allt jag skrivit om Ljusbacken som trot att det var ett välavlönat jobb. Det var det inte. Det var ett underbart ställe att bo på och det var låg hyra och kul att bo i "halvkollektiv". Att alltid ha folk i närheten men ändå kunna stänga en dörr om sig.

Men stället var inte mitt. Det var föreningen med dess cirka tjugo medlemmar. Så alla beslut som rörde gården gick via förenings- och styrelsemöten. Indirekt var det ju banken som ägde det. Jag harde inget arvode. Det var lönlöst, jag fick alltså ingen lön. ;-)

Allt arbete jag lade ner var ideellt. Under tiden jag höll på med allt på gården gick jag en också en kurs i "kooperativ i glesbygd" och några månader efter den var slut gick jag en kurs som hette "turism och kommunikation". Försörjde mig på a-kassa omväxlande med socialbidrag och studiemedel. Och på den tiden fick man en ny period stämplingsdagar efter ett projekt-arbete, kurs, APR och APU och allt vad det hette.

Men som sagt några pengar har jag inte tjänat. Det var bara för att det var roligt. Men gräver man djupare så är inte det heller hela sanningen. Men det blir en annan historia ....

28 maj 2006

Bra dagar

Vilka bra dagar jag har haft.
Så mycket krativitet.
Utrensningar.
Har städat uteförrådet, har åkt iväg med grejer som jag inte ville ha till "Dakapo återbruk och bistånd". Har slängt en hel del. Jag har rensat bland sonens leksaker.
Har handlat saker som jag länge letat efter men inte orkat jaga tag i.

Idag var det klädkammarens tur. Det mesta ska plockas ut, rensas bland och sedan plockas in igen. Och jag har påbörjat utrensning bland gamla kläder. Allt som inte använts på två-tre år ska bort bort bort.
Jag har tagit bort badkarssidan och skurat under badkaret och rensat i avloppet.

Jag har orkat gå ut med hunden utan problem. Jag har orkat vara social och umgås med folk. Jag har storhandlat mat själv för första gången på månader. Å vad roligt det var att gå där i affären och fundera ut vad jag skulle göra för middagar i början på veckan.
Sånt blir ju lätt tråkigt annars. Men nu är det roligt, för det är så ovanligt.

Sist jag skulle ha cellgifter var jag helt däckad av gallproblem och operationer. Nu inför nästa veckas omgång känner jag mig mycket starkare. Mer förberedd och i bättre kondition.
Tänk att jag bara varit utan cellgifter i två veckor. Och har repat mig så pass bra redan. Det är underbart.

Nu är jag redo för nästa rond.

Allt känns lättare nu. Jag känner mig glad och uppåt. Full av energi liksom.

Härliga hunkar

Men de här två herrarna skulle man väl gärna dejta.
Det är ju rätt orimligt.
Det närmsta man kommer är nog på teatern!

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,831183,00.html

Ljusbacken 3 - vandrarhem

forts ...

Receptionen/entrén till vita huset och "vandrarhemmet".

Det som var extra roligt var förstås vandrarhemmet. Det inrymdes i några rum och gästkök i vita huset. Jag var väldigt inblandad i det - också. Jag och en till tjej, SW, turades om med städningen. Hon var oftast den som tvättade täcken och lakan. Jag inredde, gjorde i ordning, handlade saker, lakan, möbler och annat som behövdes.

Ibland åkte jag till Dakapo, en affär/förening som sysslar med bistånd och återbruk. Där inhandlades lakan, örngott, mattor och möbler. Lakan, örngott och madrasskydd färgade jag så att det skulle matcha den övriga inredningen.

Vandrarhemmet (och Ljusbacken) blev mitt skötebarn och jag ville så gärna att allt skulle bli bra, fint och lyckat. Golven (av gran) hade vi slipat om och gjort till såpgolv. Det var läckert gammeldags vita och det doftade underbart när det var nystädat. Granbarr och skog. Gardinstängerna hämtade jag i naturen, täljde till både dem och klykorna de ligger på. Min mamma sydde gardiner vid något tillfälle då hon och pappa var och hälsade på.

"Blå rummet"


Jag och SW turades om att ta emot gäster men jag var oftast den som fick ta betalt och informera om turistattraktioner och utflyktsmål. Det var den roligaste biten - gästkontakten och servicen.

"Gröna rummet"

Den mer tråkiga biten var ju bokföringen, att hålla reda på kassa och kvitton och sånt. Och att ta emot kontrollanter av allehanda slag. För man kan inte bara ha ett vandrarhem så där som man vill. Det finns myndigheter som måste granska en massa också. Brandskyddsmyndigheten, Hälsovårdsmyndigheten och Skattemyndigheten bl. a. Så dem höll jag kontakt med regelbundet.
Brandskyddet var det som var tuffast. Vandrarhem får man inte ha i samma hus som "vanliga" hyresgäster visade det sig. Då skulle man vara tvungen att skärma av med brandsäkra väggar, golv och tak mellan de olika verksamheterna. Och det skulle kosta cirka 1,5 miljon. Så det hoppade vi över. Det resulterade bl. a. i att vi bara fick ha nio gäster samtidigt.
Vi var också tvugna att köpa in fler brandsläckare och brandvarnare. Och då fick man inte kalla det för vandrahem utan för bed & breakfast. Fast nu stod det ju vandrarhem i alla broshyrer redan ...

Det var också svårt för en del "vanliga" hyresgäster att agera föredömligt. Att ha vandrarhem förpliktigar lite, i alla fall tyckte jag det. Jag tyckte väl inte att det var riktigt passande att stå och sjunga och skråla vid grillplatsen klockan fyra på morgonen - redigt berusad - när det fanns gäster på vandrarhemmet.
Så där fanns en anledning till konflikt. Även om de andra boende var positiva till vandrarhemmet så tyckte de att det inskränkte på deras privatliv. Det var ju deras hem också.
Svår avvägning alltså. Men de flesta gånger gick bra. Vi hade ju inte fullbokat jämt.

"Rosa rummen", två rum med valv emellan. Plats för sex personer.



©Heléne Nordmark