18 januari 2006

Gammal vän

Häromdagen ringde en gammal vän.
Alltså en riktigt gammal vän.
En som jag känt i flera liv, långt lång tillbaka i flera olika tider.

Denna gång har vi inte talats vid på ett par-tre år.
Men allt var som vanligt. Vi bara tog vid där vi slutade.
Han hade gift sig. Gjort en son. Mycket skratt som vanligt.

Vi bytte e-postadresser.

Och dagen efter fick jag en sån vacker dikt i min inkorg.

"Och bland de helgade hälsinge myrarnas svär.
Vandrar kvinnan av kraft.
Stegen hon tar.
Är själva livet.
Stolt och stark.
Så stolt och stark i sin ande.

Hon en besökare av tidens rum i fysisk skepnad.
Hennes ögon är havens djup.
Hennes tankar, är kärleken till barnen.
Humor, glimten av stjärnors ljus.
Talets rappa tunga.
Tack för att du finns, vän från många tider.
Tack för att du, är den du är.
Mina tankar fins i evigheten.
Just, för bara dig.
Kärleken till livet.

Björnen."

Och så rörd blir jag - som alltid - av det han skriver.








2 Kommentar(er):

Blogger Elisabet sade ...

Ja, vem skulle inte bli rörd av såna rader?
Finns sådana män ...?

20 januari, 2006 22:13  
Blogger Helene N sade ...

elisabeth: Ja, men det är inte ofta man träffar på dem. Och då har man inte vett, förrän det är för sent, att förstå att det var just en sådan man ...

21 januari, 2006 14:14  

Skicka en kommentar

<< Home


©Heléne Nordmark