22 januari 2006

Inte så intresserad 4

Charlotta kunde inte släppa tanken på Anton. Hon hade alltid gillat honom. När de först hade träffats, på golfklubbens årsmöte, var han gift och hade barn. Så hon tänkte inte så mycket på att han skulle kunna vara en tänkbar man för henne.

Sedan stötte de på varandra i olika sammanhang. I föreningsarbete, på affärn, på banken, i någon aktivitet med barnen. Alltid stannade de till och bytte några ord med varandra.
Om hur det var, vad som hade hänt sedan sist. En gång hade det gått halvår innan de setts.
Och nu var det nog två år sedan sist. Han hade skilt sig. Bytt jobb. Hans dotter hade gått bort.

Charlotta hade hunnit bli särbo, fått barn och separerat. Och alltid fanns den där undran hos henne. Den där viljan att lära känna honom bättre. Det där - tänk om ...

Någon vecka efter det senaste sms-misstaget befann hon sig i samma område där Anton bodde. Hon hade varit och hälsat på några vänner och hade ingen lust att åka direkt hem.
Hon hade hoppats. Hade trott. Hade ordnat med barnvakt. Nu skulle det ju äntligen ske. Äntligen skulle de ses och hon skulle få veta om det fanns något. Någon gnista. Eller om det bara var vänskap.
Hon skickade ett sms till honom. "Visst bor du i Näset? Jag är i närheten. Fika?" Han svarade: "Jag är precis på väg in till stan. Kan vi ta det en annan gång?"

Charlotta blev besviken. Tomhet. Faans, jävla, skit, tänkte hon.

3 Kommentar(er):

Blogger emma sade ...

meeer. nu!

22 januari, 2006 20:23  
Blogger Åsa Mitt i Världen sade ...

Men vad är det här? Själupplevt eller påhitt? Nu börjar man bli nyfiken alltså :-)

22 januari, 2006 20:59  
Blogger Helene N sade ...

emma och åsa: Ehhhh. Och jag som börjar fundera på hur jag ska klara mig ur det här ...

22 januari, 2006 21:53  

Skicka en kommentar

<< Home


©Heléne Nordmark