31 mars 2006

Jameel - did you like my blog???

Undrar hur han kom till min blogg?
Vad sökte han på? Kunde har förstå någonting alls?
Tror inte det.

Och jag fattar nada av hans!

Hoppas jag inte blir klassad eller hopkopplad med någon terrorist nu ...

Toppar och rankar

Så.
Nu har även jag registrerat mig hos Bloggtoppen och BlogRankers. Kolla länklistan till höger.
Fast egentligen har jag varit registrerad länge men jag har bara inte orkat lägga om koden.
Men nu är det gjort.

Ranka mig, tack!

30 mars 2006

Tror att det är jag och Elisabet som är online på min blogg nu.
Hej hej. *vinkar*

Hoppsan.

Så sent det blev ... Cortison-djävla-skit-biverkningar ...

Nu ska jag i alla fall (snart) gå och lägga mig (tror jag) och (försöka) sova.

Och jag ska vara så tacksam och skänka en tacksamhetens tanke till smärta-gå-bort-guden.
För nu kan jag nästan ligga på alla sidor och sova.
På rygg, på höger sida och på vänster.
Och nästan på mage också - utan att det gör ont någonstans!!!


Tänk vilken självklarhet det är när man är frisk - bara en så'n sak!
Att kunna välja vilken sida man vill sova på!

Tänk på det när ni går och lägger er nästa gång.
Skänk en tacksamhetens tanke att ni är friska och kan sova på alla sidor!

Dela med mig

Måste dela med mig av den här braiga idén som jag hittade hos Sandra.
Alltså vill jag länka.

I brist på medel att skänka.

Kolla
här!

Farsan Baloo - najs idé

Ehhh ...

Vad gör man helst när man har fått en bläckpenneudd i handflatan?
Ja, det blöder lite.

Blodförgiftning - hjälp!? ... eller ...!?

Ska man badda med nå't?
Är det farligt?

Uj uj uj ...

Fråga till Åsa mitt i världen:

Är det här samma man som du skrev om någonstans i din blogg?
Jag kommer inte ihåg om det var i din blogg eller om det var en kommentar i din eller min blogg.
Hur som helst hoppas jag han är väl värd de här pengarna ...




Klippet är från DN för några veckor sedan, minns inte exakt datum.

Näe!

Näe!!!

Kan inte sitta här och skriva en massa inlägg stup i kvarten ...

Nu MÅSTE jag ta itu med mina räkningar!

Spännande

Idag när jag åkte in till stan' (Hudik, alltså ...), var det bilkö!!!
Det händer typ - aldrig här på landsbygden.
De mötande bilarna blinkade.

"Aha" - tänkte Mr. Taxichaufför och jag - "det är en poliskontroll!"

"Nähä!" tänkte vi lite senare ... Det var tre hästar som hade rymt och sprang in mot stan' de med. Mitt på vägen. Undrar vart de skulle. Hemköp? Bole? Hälsa på fåren hos bonden en bit bort? Till kiosken och spela på V75?

Vilken kul och spännande dag de måste ha haft!
Och förmodligen det mest spännande som hänt i Forsa den här månaden skulle jag tro ...

Så har vi det här på landet.

Cortison-effekten

Jag har fått Cortison idag. En riktig dunderspruta för att motverka illamående.
En märklig biverkan är att man känner sig ändå väldigt tung i kroppen, orkeslös osv.

Men
huvudet
är
speedat
till
max.

(Här ovan har jag gjort en "
Sandra" - ser ni?!)

Massor av infall.

Massor av vilda tankar.

Filosofiska sådana.

Och
rent
blaj.


(En "Sandra" till!)

Bla. Bla bla. Bla bla blabla bla bla
Bla.
Bla.

När man väl börjat är det svårt att sluta.

Sluta.

Grattis Vilja!!

Grattis till min älskade åtta-åring!
När jag först föll hennes charm såg hon ut så här!!
Kunde inte motstå då och har aldrig ångrat mig.


Vilja är bara världens goaste, snällaste, finaste. Precis en sådan hund jag alltid önskat mig.

Saknar

Saknar antikvariatet ...

28 mars 2006

Uhhhrrrvvv.....

Snart är jag av med dessa jäkla smärstillande pillren. Lite ont har jag, men jag orkar inte med att vara så dåsig och seg längre.

Nästa vecka bär det av till Uppsala för en scanning. En sån här.
Jag undrar bara hur jag ska ta mig dig. Tåg? Bil? Taxi? Och om jag åker tåg, hur tar jag mig från stationen till sjukhuset? Taxi?
Och inte får jag äta från 06.00 på morgonen till fyra på eftermiddagen då undersökningen förväntas vara klar. Och om det blir förseningar då? Bara vatten en hel dag.

Men jag vet att det är fin-fint att jag får chans till att göra en sådan här säkert superduperdyr undersökning.
Det är bara det att det är en hel del trixande med att ta sig dit. Och jag vet inte när jag kommer hem. Och hur gör man med barnen? Och hunden? Suck.
Jag vet att det ordnar sig men ändå. Hade jag varit fullt frisk och utan cellgifter i kroppen (dags i morrn igen) så skulle det vara så mycket lättare?

Jag vill ha en privat-chaufför!!!!

26 mars 2006

Firefox

Jag försöker köra lite mer med Firefox, för att vänja mig lite. Men jag har ett tjockt grått fält längst ner som jag inte kan få bort. Dessutom är det en liten röd "pil" i fältet. När jag klickar där händer inget.
Likaså har jag ett grått fält under där man skriver in webadressen.

Inget av dessa fält verkar ju fylla någon funktion så det är lite irriterande att det tar plats från själva webfönstret som ju inte visar lika mycket av sidorna då.
Hur gör man? Någon?

25 mars 2006

Poesibjörnen!

Tack, Solöga för tipset!

Jag visste att sidan var på gång men inte att den skulle vara så fin redan.
Visst känner jag den mannen. Och jag kan inte i ord beskriva vad jag känner för honom.
Bara ett sånt där osynligt, djupt igenkännande, band.

Gillar man jorden, poesi, trummor, vackra ord, då ska man absolut besöka
Poesibjörnen!

Hans ord, poesi, dikter och röst har fått mig att gråta många gånger. Varför vet jag inte riktigt.
Det bara går rakt in i hjärtat.

Alla barnen ...

Alla barnen jagar styckmördaren
utom Assar
för han ligger i flera kassar.

Alla barnen använder kondom
utom Assar
för han använder ICA-kassar.

Alla barnen använder kondom
utom Assar
för det finns ingen som passar.


Fler finns här.

23 mars 2006

Namnproblem

Båda mina barn har fått vänta alla de tre månader man har på sig innan jag verkligen har bestämt mig för vad de ska heta.
Vad gäller min dotter, så fanns inte hennes pappa med i bilden just då så jag hade förmånen att få bestämma helt själv. Det var ju ändå inte enkelt.
Med sonen var det ändå värre för då var vi två som skulle komma överens. Och pappan ville absolut att han skulle ha ett svenskt eller fornnordiskt namn.
Då har man automatiskt sållat bort säkert 1 334 000 av de vanligaste namnen i världen. Minst.
Vad blev kvar då? Jo, Hilding, Arvid, Ingvar osv. Alltså sådana namn som gubbar på nittio år har nu.
Och visst, jag vet, namnen kommer tillbaka, men ändå. Jag stod på mig ett bra tag och envisades med Ludwig eller Love. Mina favoritnamn och dessutom föddes han då de har namnsdag!
Perfekt tyckte jag. Tyckte inte pappan.
Jag föreslog och han förkastade. Alla namn som jag trodde var svenska, var inte det. De var tyska eller hebreiska.

Nu när pappan fick en son till väntade jag med spänning på hur de skulle lösa detta med namnfrågan. Men det tog inte så lång tid.

Nu vet vi vad han ska heta;

Assar.

Japp. Just det.

Assar.

Notan

Idag kom notan från sjukhuset. Det var inte så farligt. 1 200 kr för femton dagar.
Alltså 80 kr per dag. Det är ju inte ens kostnaden för maten!
Och god mat var det också.
Och tänk på allt te jag drack.
Och alla kakor och bullar jag åt.
Och alla näringsdrycker och fruktdrycker!

Och all vård jag fick. Den fantastiska personalen!
Och all fantastisk omvårdnad och rena lakan!
Och alla mediciner, penicilliner, piller och sprutor och dropp.

Vilken tur ändå att man kan vara nöjd med någon del av det här systemet!

22 mars 2006

Ehhh ... okey ...

Har man inget annat för sig så ... kan man ju alltid göra
här ...

Mer märkligt

Vad som mer vad märkligt med denna sjukhusvistelse var att en väninna till mig utbildar sig till sjuksköterska. Ja, just det är ju inte så märkligt.
Men under sin utbildning har de fyra veckors praktik och gissa vart hon skulle praktisera just då? Jo, på samma avdelning som jag låg inne på.

Så då fick jag lite extra service och blev lite extra ompysslad av henne. Hon kom in lite oftare och frågade om jag behövde något och ibland kom hon in på sin fikarast och sällskapade lite. (Tack Marie!! Du kommer bli en superbra sjuksköterska!)

Så visst hade jag tur i oturen.

Många av de jag ville träffa fanns liksom redan där eller i närheten av sjukhuset. Det är för många sammanträffande för att jag ska kunna kalla det för slumpen.

Titta - ett tåg, mamma!

Ja, sonen tittade till på "baljan" i två sekunder. Där låg lillebror.
Sedan såg han att de till hans stora lycka hade byggt en rutchkana i form av ett tåg precis där i hallen där vi möttes.

Så medan vi andra beundrade den lille åkte den store tåg.

Samtidigt pågår andra saker

När jag låg på sjukhus för ett tag sedan hände det sig som så.
Att jag skulle ringa till sonens pappa för att be honom hämta sonen någon dag tidigare, eftersom jag låg på sjukhus, vilket han visste. Fick tag på honom på hans mobil.

- Hallå?
- Hej, det är Heléne. Är du hemma?
- Nej, har du inte fått mitt sms?
- Nej, jag får inte ha mobilen på här på avdelningen.
- Nähä. Men vi åkte in igår.

- Vaddå? Åkte ni in? Till BB? Är det klart?
- Ja, inatt, vid halv tre.

Det visade sig de hade fått barn och att de låg på BB, cirka 200 meter från mig ungefär.
Konstigt va? Bebisen hade kommit tre veckor för tidigt.

Bra timing tyckte jag. För det innebar att när vår son kom för att hälsa på mig, tog vi en rullstoll och åkte ner och hälsade på dem. Och Storebror fick träffa Lillebror för första gången.

Vilka sjuklingar vi är ...

Sonen förkyld, däppd i däsan och sdorig.
Dottern hade feberfrossa i söndags och har nu något som liknar halsfluss, fast kanske ändå inte för febern har gått ner. Men ont i halsen har hon.
Åsså jag då ...

Så dottern ligger i sin säng och tittar på tv och jag i soffan och tittar på en annan tv. Synd att vi har två egentligen. I sådana här lägen hade det varit mysigt att ha en stor säng i hela vardagsrummen som vi alla kunde ligga i och titta på en tecknad film tillsammans.

21 mars 2006

"Teliapappan" på riktigt

Han har en egen hemsida! Kolla här.

Jag hittade informationen på buzz.

Så klart!

Tack Sandra! Var tvungen att testa så klart!
You Are Animal

A complete lunatic, you're operating on 100% animal instincts.
You thrive on uncontrolled energy, and you're downright scary.
But you sure can beat a good drum.
"Kill! Kill!"

20 mars 2006

Textbeskärning

Har just färdigställt en intervju tillsammans med en journalist på ICA-kuriren. Jag vill ju alltid godkänna innan något går i tryck - så besvärlig är jag ... ;-)
Typiskt att man alltid måste minska ner texten, hacka, skära bort, sortera bort.
Alltid verkar det bli utrymmesbrist till slut.

Kan man inte bara lägga till en extra sida i stället??

Nej, det förstår jag ju att man inte kan. Hur som helst var det en mycket trevlig journalist som ändå hade bantat ner en jättelång text till en mindre på ett bra sätt. Jag tror det blir jättebra och jag hoppas jag kan vara till hjälp för någon.


Jag säger till när det går i tryck. Tror jag.

Vart tog solen vägen?

Är det någon som har solen hos sig? I så fall kan ni väl dela med er lite. I går var det sååå skönt att sitta på balkongen och njuta. Idag - brrrrr.

18 mars 2006

Melodifestivalen avgjord

Näe! Usch vad trist! Så tråkigt och förutsägbart.

Tror ändå att Andreas Johnsons "Sing for me" hade gjort sig bättre i Aten.

Melodifestivalen

Redan efter att ha hört "Sing for me" första gången så tänkte jag att den kommer att vinna. Ingen idé att höra de andra bidragen, för det var en vinnarlåt tyckte jag.

Sitter nu helt förvånad och ser att den hittills leder!! Tänk om det blir den!

Dripp dropp dripp dropp

I förrgår var det en slags dropp - koksaltlösning ...

Idag en mycket trevligare sorts dropp - snösmältning.

Satt just på balkongen en stund, med ett täcke runt mig.
Dripp dropp, dripp dropp från hängrännor och tak.
Dropp från balkongräcket.
Vårdroppar.

Och solen värmer faktiskt - ända in i själen.
Våren är på väg. Det blir ljusare.

Myyyyys.

17 mars 2006

Drömmer

Häromnatten vaknade jag av att min son skrattar och fnittrar och skrattar igen.
Han har vansinnigt roligt - i sömnen!
Jag blir så nyfiken, vad drömmer han om?

Och i går kväll när jag precis skulle somna, började hunden att skälla, lite dovt och liksom utan att öppna munnen. I sömnen. Och benen sprattlade. Drömde hon att hon jagade en katt kanske?

Undrar ifall jag själv gör sådär? Alltså inte skäller eller sprattlar, men pratar eller skrattar eller så.
Det kan man aldrig veta ifall man sover själv ju.

Skratta i sömnen

I förrgår natt vaknade jag av att min son skrattade - i sömnen.
Och skrattade igen. Riktigt fnittrade.
Jag blir så nyfiken. Vad drömmer han om?

Inte fastna

Jag hade från början bestämt att detta inte skulle bli en sjukdomsblogg.
För det har jag andra sidor som jag kan gå in på och skriva om. Och det är inte intressant för andra friska heller att bara läsa om elände. Och jag vill inte skriva om allt elände.
Jag vill skriva om det bra som faktiskt också händer.
Trots eller kanske tack vare sjukdomen.

Men några av er undrar hur jag får ihop allt med hunden, barnen, hemmet osv.
Och det ska jag berätta när jag piggar på mig lite.

15 mars 2006

Snart ny dag!

Idag känner jag att jag hunnit ikapp.
Jag har ringt FK. Jag har ringt om några räkningar som jag undrade över.
Jag har flyttat fram tandläkartiden ett halvår och till Radiotjänst för att höra vad som hände med min dubbelbetalning.


Och så har jag bokat sjukresa till imorrn och tid för cytostatikabehandling.

Däremot kunde de inte ta bort stygnen som det var tänkt.
För när distriktssköterskan kom och skulle göra det - vad gjorde jag? Just det - sooooov så gott på söta örat ...
Så det får de göra imorrn på mottagningen, de grejar det mesta där. Underbara människorna.

14 mars 2006

Dagsläget

Idag fick jag blodprovssvar från i måndags. Levervärdena är bättre. Det går åt rätt håll. Men blodvärdet, hb:et är värre - 95, bara.

Läkaren, onkologen, ringde. Värdena var så pass bra att jag kan få cellgifter på torsdag.
Här går det undan!

Han sa också att jag nu fick ta en Aranesp-spruta (för att höja blodvärdet). Äntligen! Det hade jag hemma i kylen så den kastade jag mig över på en gång!

Mera vad man har gjort

Efter några dagar till var det dags att kolla flödet igen. Värdena hade gått ner, men det gick långsamt. Åkte ner på ultraljud igen, de sprutade in kontrast och kunde se att det funkade som det skulle. Och till min fasa ville de dra ut katetern. Huah! Tur att jag fått lite smärtstillande. Det var nog mest tanken på att den där slangen som satt i min lever skulle dras ut medan jag var vaken. Brrrr. Och lite ont och obehagligt var det. Men det gick ganska snabbt.
Kvar sitter nu röret. Och det gör känns och gör ont.
Efter ytterligare några nätter fick jag som jag ville - åka hem. Även om de hade egentligen velat ha mig kvar till onsdag, imorrn. I stället fick jag permission och imorrn kan jag ringa så blir jag utskriven. För hade det hänt något under tiden hemma, kunde jag bara åkt in på avdelningen istället för att skriva in mig igen.

Men som sagt, starka värktabletter och Alvedon dygnet runt gör att jag inte riktigt vet hur ont jag har. Bara ibland när jag glömt att ta en tablett kan jag ana att det fortfarande gör ont i ryggen (gallgångarna) och i levern där insticket var. Och där röret sitter. Där känns det.

Vad man gjort

Under den tid jag låg inne på sjukhuset hann de operera två gånger. Första gången gjordes en insättning av ett yttre dränage. De stack då in en slang i levern, vidare in i en gallgån och ner i tunntarmen. Slangen hade hål i sig och kunde släppa igenom galla ut till tarmen, där den ska vara och inte som jag haft, ut genom levern och gallgångarna. (Därav gulheten - bilirubin i blodet).
Detta skulle ha gjorts under lokalbedövning i ryggen. Men efter att de hade tryck i mig en massa lugnande och smärtstillande och försökt placera bedövningssprutan på cirka fyra ställen, sa narkosläkaren: -"Nä, nu vill jag inte plåga henne längre, vi söver."

Och jag sov. Mådde rätt bra när jag vaknade, förmodligen full av morfin och annat bedövande ...

Efter det kunde de sedan släppa ut galla i en påse vid behov, eftersom slangen hängde kvar ut ur kroppen. (Aj aj). Men det behövdes bara en gång. Jag vilade och låg under observation ett par dagar. Åkte ner på ultraljud någon dag senare för att kolla att flödet i gallan var det rätta. Då sprutade de in kontrastvätska i drän-slangen. Och allt verkade se bra ut.

Dags för operation nr två och tre som gjordes samtidigt.

Denna gång blev jag sövd direkt. Då satte de in ett nytt dränage, med en smalare kateter och ett rör utanpå det. Detta skulle ha gjorts från början, alltså att sätta dit röret, men då hade det varit för trångt.
Båda dessa ingrepp gjordes av röntgenläkare som samtidigt kikade på ett ultraljud för att se var han var någonstans.

Fortfarande sövd blev nästa instans kirurgen som skulle sätta in en port-a-cath. Det är en liten grej som opereras in under huden och är kopplad till en ven. Så kan man ge cellgifter, ta blodprov, ge penicillin eller annat som man annars måste sticka i armen för. Det gick också bra.
Men efter denna sövning mådde jag inte alls bra. Mådde illa och var såååå trött. Urk.
Röntgades också för att de skulle se att "porten" satt som den skulle.

Sedan fick jag åka upp på rummet (tack och lov eget rum) och vila. Vaknade rätt mörbultad vid åtta på kvällen först. Mådde som en skunk och insåg att jag inte kunde sova i någon annan ställning än halvsittande ...

Vilade ännu några dagar. Man ville se att levervärden och bilirubinvärden gick ner.

13 mars 2006

Äntligen hemma!!!

Nu är jag äntligen hemma!
Efter sju sorger och tre bedrövelser, två operationer, ett antal ultraljud och ... berättar mer sedan. Ska gå igenom min e-post och alla kommentarer först.

Tack alla ni för alla fina, stärkande, värmande må-bra-kommentarer!

Tack för alla fina samtal!

Tack Elisabet, Anna-Panna, Babsan och Ellis för den underbart vackra tulpanbuketten!
Jag såg nog ut som en fågelholk när jag läste kortet .... vilken överraskning!

Nu vet ni att jag är hemma och på bättringsvägen. Återkommer ...

©Heléne Nordmark