14 mars 2006

Dagsläget

Idag fick jag blodprovssvar från i måndags. Levervärdena är bättre. Det går åt rätt håll. Men blodvärdet, hb:et är värre - 95, bara.

Läkaren, onkologen, ringde. Värdena var så pass bra att jag kan få cellgifter på torsdag.
Här går det undan!

Han sa också att jag nu fick ta en Aranesp-spruta (för att höja blodvärdet). Äntligen! Det hade jag hemma i kylen så den kastade jag mig över på en gång!

9 Kommentar(er):

Blogger Elisabet sade ...

Oj, det var mycket på en gång det!
Att du orkar skriva så pass.
Jag lovar härmed att inte skriva ett enda ord om min kommande rotfyllning på torsdag 15.30.

Kram på dig, madame.
Och vilken snälling till narkosläkare det var.

14 mars, 2006 21:31  
Blogger SANDRA sade ...

Hej! Härligt och se att det vänder, kram!

14 mars, 2006 21:48  
Anonymous Anonym sade ...

Aranesp-spruta, låter som rena dopingen, tur att det är tillåtet ibland...
Lycka till på torsdag!

AnnaPanna

14 mars, 2006 22:03  
Anonymous AnnaPanna sade ...

Vad dumt att jag väljer "anonymous" då jag ändå skriver under...kanske mer passande att välja "other"...

AnnaPanna

14 mars, 2006 22:04  
Anonymous AnnaPanna sade ...

Vad dumt att jag väljer "anonymous" då jag ändå skriver under...kanske mer passande att välja "other"...

AnnaPanna

14 mars, 2006 22:04  
Anonymous Mickey J Barczyk sade ...

gött att höra att du är på bra humör!

14 mars, 2006 22:17  
Blogger Nat sade ...

Spännande läsning, men vilken resa för dig. Trist.

Stor kram

15 mars, 2006 07:11  
Anonymous Mia sade ...

Vad skönt att det går åt rätt håll! Hoppas att det går till sej helt och hållet nu, så du slipper mer trassel med gallgångar och sånt! Det är ju tillräckligt ändå, liksom... Nu håller jag alla tummar och tår för att cellgiftsbehandlingen inte blir alltför jobbig! Tänker på er allihop.

Kram!

15 mars, 2006 08:36  
Blogger Helene N sade ...

Elisabet: Den andra narkosläkaren var också snäll, han proppade ju i mig en massa saker och så fick jag hålla honom i handen när jag grinade som ett barn, för det gjorde ju ändå så himlans ont.
Narkosläkare är faktiskt så himla snälla, ödmjuka och trevliga. Alla jag har träffat har varit det.

Annapanna: Var inte du på väg att föda en egen blogg? Vad hände med den?

Mia: Hoppas du får behålla jobbet bara. Det kan inte vara lätt att vända papper och skriva, eller ta sig fram över huvudtaget med alla tummar och tår som du håller ... Men jag är tacksam förstås!

15 mars, 2006 21:55  

Skicka en kommentar

<< Home


©Heléne Nordmark