22 mars 2006

Mer märkligt

Vad som mer vad märkligt med denna sjukhusvistelse var att en väninna till mig utbildar sig till sjuksköterska. Ja, just det är ju inte så märkligt.
Men under sin utbildning har de fyra veckors praktik och gissa vart hon skulle praktisera just då? Jo, på samma avdelning som jag låg inne på.

Så då fick jag lite extra service och blev lite extra ompysslad av henne. Hon kom in lite oftare och frågade om jag behövde något och ibland kom hon in på sin fikarast och sällskapade lite. (Tack Marie!! Du kommer bli en superbra sjuksköterska!)

Så visst hade jag tur i oturen.

Många av de jag ville träffa fanns liksom redan där eller i närheten av sjukhuset. Det är för många sammanträffande för att jag ska kunna kalla det för slumpen.

5 Kommentar(er):

Anonymous mammakatt sade ...

Skönt att det verkar gå bra för dig emellanåt och att det är någon där uppe som ser efter dig.

22 mars, 2006 18:28  
Anonymous Babsan sade ...

Så skönt för dig att bli ompysslad av någon du känner.

22 mars, 2006 19:42  
Blogger Elisabet sade ...

Fast man ju anses mer eller mindre naiv om man säger det, så tror jag verkligen på nåt som liknar ödet.
Faktiskt.
Jag tycker att man har varit med om saker som är så helt obegripligt märkliga .., så .. ja, jag tror att det på nåt vis finns andra dimensioner.
Om sånt pratar vi ibland hgb:aren och jag. Han tror absolut inte på sånt.
Men det gör jag.
Och det gör mig på ett sätt trygg.

Hur mår du för övrigt?
Man tassar liksom runt och frågar inte.
Hur känner du dig på en skala från 1 - 10?
Om vi säger så.

Kram på dig!

22 mars, 2006 20:44  
Blogger Helene N sade ...

Elisabet: Jag har varit med om så mycket tok så jag tror snart på alltmöjligt.
Jag mår ungefär 6 just nu på skalan. Konstigt nog mår jag bättre på kvällarna. På dagarna har jag mått cirka 5, i alla fall de sista två dagarna.
Och eftersom jag mår någorlunda på kvällen tror jag alltid att jag ska må bättre dagen därpå, sedan vaknar jag och blir jättebesviken när jag upptäcker att jag mår lika trött som dagen innan.
Men sakta men säkert blir det bättre och bättre. Det är bara sååååå trist att inte orka med något. Jag vill ju så mycket. Men jag måste lyssna på kroppen och behöver den sova tolv timmar så får det bli så ...

22 mars, 2006 23:05  
Blogger Elisabet sade ...

Okej.
Fem, det låter ju ändå bra.
Jag vet många som säger mindre än så.
Sov på!

23 mars, 2006 13:41  

Skicka en kommentar

<< Home


©Heléne Nordmark