23 april 2006

I nuet

När man har sådana här dagar som jag har nu. Att både humör och ork är olika från dag till dag. Då har jag tyckt att det varit himla frustrerande.
För det går inte att PLANERA något.
Och jag som verkligen hela mitt vuxna liv har PLANERAT saker och ting. Almanackan har varit full av saker som jag PLANERAT. Varje dag har jag vetat ungefär vad som ska hända, var jag ska vara, vad barnen ska göra och när vi ska göra saker osv.

Men se det går icke nu. För om jag har PLANERAT med en kompis att vi ska ses över en fika på onsdag. Så kommer onsdagen och jag har verkligen ingen ork eller lust att träffa någon överhuvudtaget. Inte heller vill jag fika för magen är jätteond och min kropp orkar inte alls ta mig iväg någonstans. Hur IRRITERANDE har inte det varit!
Jag som ALLTID gjort som jag säger att jag ska.
Jag som ALDRIG skulle ringa återbud för att JAG mår dåligt, för då kan ju den andre bli besviken eller ännu värre - arg, och tycka att jag är en opålitlig och ombytlig typ som man inte kan lita på!

Så vad lär jag mig nu istället?
Jo - att vara i nuet.
Att träffa någon när jag känner för det.
Att känna efter att jag verkligen vill göra det jag sagt att jag ska göra.
Att tänka igenom saker och ting innan jag lovar att göra det.
Att veta syftet med varför jag gör något - är det för min skull, någon annans eller för att jag är rädd för vad som händer om jag inte gör det?

Och dessutom lär jag mig att passa på att göra saker när jag mår bra, utan att tänka att jag "måste" eller "borde" göra något annat först, som t ex städa för när jag väl gjort det - då kanske orken har försvunnit och jag inte orkar göra det där roliga jag skulle.

Man måste ha roligt!

3 Kommentar(er):

Blogger Elisabet sade ...

Du är inte bara svindelvacker på bilden där uppe till höger, Heléne, du är klok också.

Så där kan man, - borde man - tänka även om man inte är drabbad av bröstcancer.

Det gäller att omprogrammera hjärnan och hjärtat.
Formatera själens hårddisk.
(det lät nåt det ...)

23 april, 2006 21:00  
Blogger Anne-Maj sade ...

Du skriver om det jag känner mig igen det. Förut planerade jag och hade superkoll på allting! Men inte numera. Jag tar dagen som kommer. TIll och med läser jag inte barnens veckoschema längre, för jag orkar inte och kan inte läsa så värst bra. Flickorna säger till om det är något speciellt och så vet jag att det är samma sak varje år och man behöver inte hetsa upp sig längre...

Elisabeth har rätt, att man ska omprogrammera hjärnan och hjärtat.

23 april, 2006 21:54  
Blogger Nat sade ...

Så bra skrivet.

23 april, 2006 22:17  

Skicka en kommentar

<< Home


©Heléne Nordmark