29 april 2006

Skakigt värre

Hunden skakar och pojkarna på gården fortsätter smälla.

Jag gick ut och förklarade för dem och bad dem åtminstone gå lite längre bort, än att stå precis utanför vårt hus. Okey, det skulle de göra. Och så gick de iväg över täkten.

En stund senare hör jag att de är tillbaka.
Så fort jag visar mig på trappen, säger en pojke i tio-årsåldern: "Nu får vi skäll".
Nä, sa jag ni får inte skäll. Jag vill bara att ni förflyttar er bortåt.
Så lommade de iväg igen.

Men tredje gången de kom tillbaka, då var jag inte lika lugn och snäll.
Då var det en större lite kaxigare pojke med. Och när han svarade emot så höjde jag minsann rösten. - "Vill du komma in och se hur min hund mår eller?!"

Längre bort på täkten stod en kvinna med sin schäfer. Hon lyssnade på oss och sedan hörde jag hur hon började förklara för pojkarna, som hade slutit upp och gjort henne sällskap iväg på täkten. "Men en del hundar kan bli jätterädda", förklarade hon. "Men Zacke är inte rädd". "Nä, men om hon har sagt till er förut, så ..."

Efter ytterligare en stund knackade det på dörren. (Då glömde Vilja hur rädd hón är och skällde sitt bästa vaktskall.) När jag öppnade dörren stod där den lite äldre, kaxigare killen där.
-"Nu är vi klara".

Vad svarar man på det?
Jag sa "Vad bra. Och nu när du knackade på glömde hon bort sig, innan har hon bara legat och skakat." Han ville inte stanna och prata utan sa en gång till: "Jag ville bara säga att vi är klara nu."

Ja. Synd att det inte gällde alla. Men just utanför dörrn är det i alla fall lugnare.

5 Kommentar(er):

Blogger Elisabet sade ...

haha ... jaså, du börjar bli en "skäll-maja" ...-)

Stackars hund.

29 april, 2006 22:58  
Blogger Helene N sade ...

elisabet: japp. (de sprang som små råttor när de hörde min dörr öppnas) när de kom tillbaka fjärde gången. Jag gick ut och pratade med dem. En kille sa att de hade glömt bort sig ... Vi stod och pratade en stund, om smällare och hundar och annat.
När jag gick därifrån hörde jag hur de fnissade och viskade. Jag vände mig om en sista gång och gissa min förvåning när en av killarna moonade åt mig!! Ha ha ha!

30 april, 2006 01:31  
Blogger Ewyz sade ...

Min mamma e riktigt pinsam.. Hon börjar bli som mormor.. Tur att ja är i stockholm ^^)

30 april, 2006 03:00  
Blogger Helene N sade ...

Ewyz: jag var inte alls pinsam den här gången. Jag var väldigt lugn, pedagogisk och trevlig. Men bestämd.

30 april, 2006 13:18  
Blogger Ewyz sade ...

Nu var du pinsam igen :O Du använde tre löjliga ord i SAMMA mening! Helt otroligt..

30 april, 2006 21:52  

Skicka en kommentar

<< Home


©Heléne Nordmark