19 maj 2006

För några år sedan ....


... kom min bror och hälsade på. Han åkte H-D. Min dotter, då tio år, var mäkta stolt över att få sitta med farbror på hojen. Jag saknar honom. Ska väl tillägga att han är min halvbror, vi är alltså inte uppväxta tillsammmans. Men av de tre halvsyskon jag har så kommer jag bäst överens med honom.
Det blir inte mycket kontakt, tyvärr, eftersom han bor i Stockholm. Men jag tänker på honom ofta, ofta. Han fick en dotter ett par månader innan jag fick min son. Jag hade önskat att de små kusinerna skulle kunna träffas och lära känna varandra. Men jag har inte orkat resa och min bror har så mycket med att bygga hus, eget företag (byggnadsfirma), familj, bygga hoj med mera med mera. Ytterligare ett skäl att bo närmare Stockholm faktiskt.

5 Kommentar(er):

Anonymous mammamia sade ...

Det är jobbigt att bo långt ifrån..Jag har tre syskon och alla bor i norrbotten.Det är väl mycket därför jag vill flytta dit igen,ju äldre jag blir desto mer inser jag värdet av syskon och övrig släkt.
Sen blir det ju så att vissa står en närmare förstås.Trevlig helg!

19 maj, 2006 19:30  
Blogger Helene N sade ...

Mammamia: Jo, så är det. Ens föräldrar blir ju gamla också, man vill ju gärna att de ska kunna umgås med sina barnbarn mera också.

19 maj, 2006 21:06  
Blogger Elisabet sade ...

En sån bror vill jag också ha!!

19 maj, 2006 22:25  
Anonymous mammamia sade ...

Apropå släkt,måste bara berätta;
sen jag och barnens pappa flyttade isär så har mitt förhållande till hans föräldrar och syskon varit allt från dåligt till uruselt.
De sista åren har det repat sig så det är bara en av hans systrar jag inte träffat eller pratat med på 9år..(endel skuld i osämjan har jag med men inte allt och tyvärr så började hon)Iaf,i vintras mötte jag henne på stan,jag hälsade,hon hälsade tillbaka!
Hela vårterminen har mina döttrar gått på ridskola så då har vi träffats där några ggr och faktiskt bytt några ord..Häromdan kom en inbjudan till hennes dotters student-fest,till hela min familj!What can I say?
Undrens tid är visst inte förbi,men iaf så pratade vi lite efter ridningen och konstaterade att det är bättre om man kan hålla ihop släkten och att barnen får träffa sina kusiner,de är inte så många på den sidan...
Det är väl nästan en parallell till din historia du skrev om tidigare,men här gick det tydligen bättre.Jag bestämde för flera år sen att om hon slänger ut en trevare så då nappar jag och så blev det../en stor kram till dig iaf!

20 maj, 2006 13:27  
Blogger Helene N sade ...

mammamia: Hoppas ni kan hitta tillbaka till varandra.

20 maj, 2006 16:45  

Skicka en kommentar

<< Home


©Heléne Nordmark