04 maj 2006

Hur det har funkat hemma

Många har undrat hur jag får allt att funka hemma när jag mår dåligt. Så här är det.
Jag har hjälp av av två tjejer som alternerar. De kommer olika timmar per dag. Fler timmar när jag mår som värst och mindre när jag mår bättre och orkar mer.
Jag har hela tiden mina barn i närheten men får hjälp med t ex matlagning, städning, hämtning och lämning av sonen och att ta ut honom till lekparken osv. De är anställda av äldrevården, för några unga som behöver hjälp finns inget att ta till. Allt har funkat så himla bra.

Visst är det jättebra att ha barnfria stunder så att jag kan vila, men skulle jag ligga här och stirra i taket veckovis och inte höra barnen i närheten, skulle jag nog bara må ännu sämre.

Men som lök på laxen ringde behovsbedömaren och sa att avtalet med hemtjänsten gått ut. Dags för omförhandling och hon ville att vi skulle ha "en lösning på lite längre sikt".
Att sonen kunde t ex vara lite längre på förskolan, för han är ju snart fyra år.

De vill bara spara pengar, det har ingenting med att det skulle vara bra för mig eller barnen. Fast hon försökte nog. "Kanske J kommer ur barngruppen varje dag om han hämtas tidigare än alla de andra barnen".
Ja, vilken omtanke ... Synd bara att jag inte kan tro på den.
Snart föreslår de väl fosterhem eller utplacering hos papporna. Då skulle de ju inte behöva betala någon för att vara här flera timmar varje dag. Och maten kan ju komma i en låda, som till pensionärerna.
"De kan ju ordna så att du har något att värma, för du kanske orkar upp och sätt in något i micron", sa hon.

Nej, jag har tydligen haft det för lyxigt för länge nu. Det hade varit bättre för samhället om jag inte varit så seglivad ... folk med cancer lever för länge nuförtiden, kanske?

Ja du behovsbedömaren. Vems behov bedömer du? Mina eller samhällets?
Allt var ju så bra. Jag var så tacksam för den hjälp jag hade och det funkade så bra. Varför rycka undan mattan när jag mår som värst?

13 Kommentar(er):

Blogger Qi sade ...

Helene!
Jag förstår att du har det väldigt jobbigt. Du kämpar verkligen och mitt i all din trötthet glimmar din humor starkt igenom i din blogg och i dina kommentarer till andras bloggar. Som Bert skrev i sin kommentar till förra inlägget, det finns inte så mycket tröst att ge, men vi är ganska många som följer hur du mår och bryr oss.

Kram

04 maj, 2006 21:21  
Blogger Anne-Maj sade ...

Stå på dig! Du vet vilka behov du har. Känner igen lite i det när andra ställer oc tror veta bättre än vad jag behöver och så.. Pratar över huvudet på mig. Så därför har jag inte sökt LSS ännu, är hemma hellre och sköter markservicen efter bästa förmåga.

04 maj, 2006 21:40  
Blogger Helene N sade ...

qi: tack för det fina stödet.

anne-maj: Tack till dig med. Jag sökte LSS för tre år sedan. Men de ansåg mig inte berättigad bl.a för att jag kunde äta och sköta min hygien själv. Dessutom var ju inte mina barn handikappade, så då kunde jag inte få hjälp med dem. Då blev det äldrevården. Först ett palliativt team, såna som vårdar folk i livets slutskede i vanliga fall, alltså typ en vecka innan de dör - men jag dog ju aldrig .. Så de kände inte att de kunde göra ett bra jobb, för de ville ju något helt annat än byta blöjor på ett litet barn. En anställd ville t.o.m. hellre byta blöjor på äldre.
Vi har alla vårt kall ...

04 maj, 2006 21:58  
Anonymous Mia sade ...

Jaadu. Eftersom jag är luttrad i just kommunala-nedskärningar-med-yxa-svängen, så kan jag inte påstå att jag är förvånad. Men förbannad blir jag likväl. Det är så typiskt att de är de som behöver mest hjälp (läs: är dyrast) är de som får lida när svångremmen ska dras åt till sista hålet. Det är väl KLART att du ska ha hjälp!! Och om inte du orkar bråka så bråkar gärna jag åt dej. Det ska bli mej ett sant nöje!

04 maj, 2006 22:53  
Blogger Helene N sade ...

mia: Tack! Jag visste inte om jag kunde fråga dig om detta. Du har så mycket nu ändå som jag lastat över på dig tyckte jag.
Men nu när du erbjuder dig - och det låter som du fått upp ångan ordentligt - så ska jag fundera på saken!

05 maj, 2006 00:01  
Blogger Elisabet sade ...

Fy faderullan för byråkrati och tokiga beslut!!

05 maj, 2006 01:40  
Blogger Anne-Maj sade ...

Småler åt tanter som byter hellre på gamlingar än bäbisar...

05 maj, 2006 09:07  
Blogger Åsa Mitt i Världen sade ...

Vad gäller barn och dagis. Om barn trivs på dagis så har de roligt där. Min åsikt är att man gärna ska försöka anpassa barnets dagistider efter vad som händer på dagis, så att de får kontinuitet och får var med på det som ger mycket. Dagiset är komplementet till hemmet där man kan göra aktiviteter som kräver fler barn för att fungera eller bli roliga. Dagis är en miljö där barn kan fylla på med intryck och kreativ stimulans. När det fungerar bra alltså.

Om barnet trivs på dagis ska du självklart ge ditt barn möjlighet att vara där så mycket som känns bra. Jag vet inte hur långa dagar han har idag, men 8-10 till 14-16, alltså 5-6 timmar är väl inte helt fel? Att få vara med på förmiddagsaktivitet, äta lunch, vila och så delta på eftermiddagsaktivitet. Barn måste liksom få göra klart tycker jag.

Det handlar enligt mitt synsätt inte om att ta ifrån dig barnet, utan om att just se tillvaron ur barnets perspektiv. Och att vara en i gruppen, att ”veta hur snacket går” är ju viktigt även för barn.

05 maj, 2006 11:27  
Blogger Helene N sade ...

åsa: han går 9-13 nu, men bytte dagis i januari. Inskolningen tog lång tid pga att han blev sjuk och vi fick börja om flera gånger. Så han har haft dessa fasta tider och precis börjat komma in i gruppen.

Jag har pratat med personalen och de tyckte liksom jag att man ska vara lite försiktig, nu när det går bra för honom äntligen. Och möjligen utöka försiktig på längre tid med en halvtimme i taget. Och slutligen vore 9-14 el 14,30 lagom för honom. Längre än så är inte de han leker med kvar heller.
Enligt dem är han rätt nöjd med den tid han är där, det är aldrig han inte velat gå hem när man kommer och hämtar.

05 maj, 2006 13:52  
Blogger Åsa Mitt i Världen sade ...

Precis, det är ju de på dagis som vet hur dagsprogrammet är, hur dagsrytmen går. Att vara kvar när alla andra har gått hem är inte så kul - utom ibland när det kan få bli lite extramys i läshörnan och så.

05 maj, 2006 14:01  
Blogger eline esteban sade ...

Ursäkta ordvalet, men vilken ragata! Jag kan komma och laga mat åt dig.

06 maj, 2006 11:39  
Anonymous Eva sade ...

Så frustrerande, ogenomtänkt, korkat.....hur tänker de? Antar att du har fullt upp ändå, att orka kämpa för sina rättigheter när man är sjuk - det ska ingen behöva göra!

06 maj, 2006 19:21  
Blogger Sunflower sade ...

Några ord om vad jag tycker om dagens samhälle och vilken hjälp man kan räkna med är rätt så överflödiga. Du vet bäst själv hur det är att kämpa i motvind. Jag vill bara säga att mina tankar är hos dig! Kämpa på! Kram

08 maj, 2006 12:38  

Skicka en kommentar

<< Home


©Heléne Nordmark