21 maj 2006

Ljusbacken 1


Under 1996-98 och 2000-03 bodde jag på en gård fem kilometer från Delsbo. Ett underbart ställe. Där fanns två stora bostadshus (800 resp. 400 kvm) växthus, lada, ladugård, lite odlingar, rabatter och gäststuga. Bland annat.
I Stockholm hade jag just blivit utbränd och arbetslös. Nu ville jag pröva på att bo på landet! Bara tills min dotter skulle börja skolan. Det blev lite längre än så ...

1996-98 bodde jag i "röda huset". På övervåningen hade jag nästan 120 kvm! Underbart att ha sådana ytor, bortsett från när de ska städas ... Min dotter hade ett eget stooooort rum och jag hade ett jätte-sovrum. Köket var också stort och med träskåp - handgjort av en lokal snickare. Ursnyggt.
På gården träffade (vad jag trodde var) den stora kärleken där och vi flyttade 1998 till ett eget hus några mil bort. Men det blev inte som jag trodde. Det blev som jag befarade. Trots varningsklockor och allt.
Så bara två månader efter den gemensamma flytten från Ljusbacken blev det flytt igen.

Under ett par år bodde vi, jag och min dotter hos vänner, i deras lill-stuga, i Bobygda, inte långt från Delsbo.
När jag flyttade tillbaka år 2000 flyttade jag in i samma lägenhet. Jag bara älskade den. Jag träffade en ny man som flyttade in till oss, men det höll inte så länge. Av olika anledningar kunde jag inte bo kvar i lägenheten längre. Den började kännas för stor och för dyr. Det skulle räcka med en mindre, det var ju bara jag och min dotter och hunden. Dessutom ville ett par med två barn flytta dit och jag, som naturligtvis satte alla andra och Ljusbacken före mig själv, tyckte att det var bäst för alla ifall den familjen flyttade dit. De var för många för den lilla tvåan som var ledig i "vita huset".


forts följer ...

7 Kommentar(er):

Blogger Elisabet sade ...

Vilka ofattbart vackra hus!!
Tänk, att få bo i nåt sånt ...

21 maj, 2006 23:24  
Blogger Elisabet sade ...

Det är bara du och jag som inte har word-verification och tänk, vad det går bra ...-)

21 maj, 2006 23:24  
Anonymous mammamia sade ...

Så där skulle man vilja bo,nån gång i sitt liv,men då har man bara en ursäkt till döttrarna att inte skaffa häst,ekonomin..
Och den kan ju bli bättre,jag lever i den tron..
(Väntar på del 2!)

22 maj, 2006 08:38  
Blogger Qi sade ...

Jag ser fram emot fortsättningen av historien Helene. Känner själv igen det här med varningsklockorna som ringer men man kör på ändå för man vill ju väldigt gärna tro på att det skall bli bra...

22 maj, 2006 12:02  
Anonymous petra sade ...

å va kul att få följa denna historia - tänk att man aldrig tröttnar på människors liv och deras upplevelser!!
Jag ser verkligen det där underbara hemmet framför mig på nåt sätt - trots att du egentligen beskrev det ganska kortfattat så lyckades du liksom fånga in en känsla i orden!
Ochde där lakoniska orden kring Kärlekar som inte visar sig riktigt hålla vad det lovade - ja, herregud....man kan ju nästan gissa - fast ändå inte!
Egentligen vill jag höra ALLT!

stor kram
ps. det där med "fortsättning följer" är rätt bra, eller hur?

22 maj, 2006 18:14  
Blogger Det Mörka Hotet sade ...

Underbara hus, bilder och berättelse - men berätta mer: NU!

Samuel

22 maj, 2006 19:31  
Blogger Nat sade ...

Så underbart vackert, ett riktigt paradis.

23 maj, 2006 17:05  

Skicka en kommentar

<< Home


©Heléne Nordmark