24 maj 2006

Ljusbacken 2 - renovering

Under tiden 2000-03 renoverade vi en massa. Det var mycket jobb. Fönster skulle kittas. Rör skulle lagas. Vi målade, skruvade, slipade, lade golv, byggde badrum, gjorde nya kök med mera med mera. Jag tror jag renoverade, alltså tog bort gamla tapeter och färg, spacklade, slipade och målade, tre lägenheter. Helt själv i princip. Någon annan kom då och då och tog några tag med penseln. Någon kom och slipade lite spackel osv. Jag handlade allt som skulle handlas. En kvinna flyttade in på en gång. Hon såg till att telefonerna kom igång, att vi röjde upp på gården, så att det inte såg så obebott ut.

En sommar kittade och målade jag fönster, nästan dagligen. Tror jag hann med 43 stycken. Då var det långt ifrån klart, för det var ju både innanfönster och ytterfönster som behövdes bättras på. Så det hanns bara med att ta de värsta. Man kan ju räkna fönstren på den här kåken så förstår man att det blir några ...

En annan medlem i föreningen, BJ, var duktig på rör, så han hade en hel del att ta itu med. Ibland tillkallade vi en "riktig" rörmokare. När han stod i pannrummet och tittade på ackutankarna och alla ledningar och rör, kliade han sig i huvet och sa: "Det här är ju bara en massa HPD". Jag fattade ingenting. -"Vadå HPD?".
-"Hopplockade delar", svarade han.
Det betydde att det var ett antal människor som tidigare varit där och fixat en liten rödbit här och en liten rörbit där. Han berättade också att pannan måste bytas ut. Så det var ett annat projekt som BJ tog hand om.

Elledningarna var också för gamla och slitna på sina ställen, men för det var vi oftast tvunga att tillkalla en elektriker. Och det var jag som höll i alla trådarna och alla kom till mig och frågade en massa saker. Jag blev förutom ordförande någon slags projektledare. Och när kassören hoppade av tog jag på mig det också - så länge - tills någon ny skulle bli utsedd. Vilket det aldrig blev, för ingen ville eller vågade ta den posten (Med risk för att förlora a-kassan enligt vissa fackförbund. Vilket inte stämmer när det gäller ideella föreningar.)

Så plötsligt låg all administration, post, PR, internet, hemsida, ekonomi på mig. Kontakten utåt mot banker, affärer, grannar - det var jag. Jag sökte EU-pengar, renoverade, klippte gräs, rensade ogräs och planterade i rabatterna. Jag talade om när vi skulle rensa ut på logen, när vi skulle förbereda för Chapatin (mer om det senare), när vi behövde låna pengar. Jag redovisade på möten, bestämde när mötena skulle vara, skickade ut kallelser. Jag höll i medlemsregistret.

Och säkert en hel del mer som jag glömt nu.

Dessutom hade jag ju mitt eget hem och en dotter att ta hand om. Idag kan jag ju förstå ifall hon tyckte jag var frånvarande under den här perioden. Jag var ju hemma, men liksom inte tillgänglig för henne alla gånger. Hon gick ju visserligen i skolan på dagarna. Men ändå. Ni kanske förstår vart jag var på väg - just det - in i väggen. För allt var ju så roligt!

6 Kommentar(er):

Blogger Qi sade ...

Jag förstår och känner igen precis...

24 maj, 2006 12:50  
Blogger Ellis sade ...

Ojoj, som ett skenande tåg!!


(Ooooootroligt vackert hus, det där!!)

24 maj, 2006 14:49  
Blogger Elisabet sade ...

Jag fick ont i magen bara av att läsa allt det här.

Men jag säger som ellis .., vilket hus! Så vackert hus har jag nog aldrig sett.

24 maj, 2006 16:28  
Blogger Helene N sade ...

QI: Du har förstått och kännt igen nästan alla inlägg jag skrivit om mitt galna flängande. Jag tycker det är intressant men samtidigt så bedrövligt att det finns fler som jag som inte kan bromsa sig i tid. Vi är inte kloka. Vari denna bekräftelsemani?

Ellis och Elisabet: Eller hur?! Förstår ni hur svååårt det var att inte flytta dit! Men jag kunde ju låtit bli att jobba så mycket och i stället tagit mig tid att njuuuuuta. Som ni två verkar vara så bra på. Jag borde gå kurs hos er! Och Qi är härmed inbjuden också!

24 maj, 2006 22:00  
Anonymous mammamia sade ...

Jag tror att min sjukdom kom för att bromsa mig,jag skulle klara allt,helst själv..
Och en förkylning eller sånt ,äsch det är väl inget..
Sen en vacker dag kommer stop skylten fram och man rusar rätt in i den!Stopp blev det...

24 maj, 2006 22:50  
Blogger Helene N sade ...

mammamia: precis så. Bara det att jag stoppade inte de två första gångerna. Jag rullade förbi lite långsamt ... och sen satte jag fart igen .... tills nu då. Nu står det stopp och de röda lamporna blinkar och det plingar och det ligger spikmatta där också ...

26 maj, 2006 00:22  

Skicka en kommentar

<< Home


©Heléne Nordmark