28 maj 2006

Ljusbacken 3 - vandrarhem

forts ...

Receptionen/entrén till vita huset och "vandrarhemmet".

Det som var extra roligt var förstås vandrarhemmet. Det inrymdes i några rum och gästkök i vita huset. Jag var väldigt inblandad i det - också. Jag och en till tjej, SW, turades om med städningen. Hon var oftast den som tvättade täcken och lakan. Jag inredde, gjorde i ordning, handlade saker, lakan, möbler och annat som behövdes.

Ibland åkte jag till Dakapo, en affär/förening som sysslar med bistånd och återbruk. Där inhandlades lakan, örngott, mattor och möbler. Lakan, örngott och madrasskydd färgade jag så att det skulle matcha den övriga inredningen.

Vandrarhemmet (och Ljusbacken) blev mitt skötebarn och jag ville så gärna att allt skulle bli bra, fint och lyckat. Golven (av gran) hade vi slipat om och gjort till såpgolv. Det var läckert gammeldags vita och det doftade underbart när det var nystädat. Granbarr och skog. Gardinstängerna hämtade jag i naturen, täljde till både dem och klykorna de ligger på. Min mamma sydde gardiner vid något tillfälle då hon och pappa var och hälsade på.

"Blå rummet"


Jag och SW turades om att ta emot gäster men jag var oftast den som fick ta betalt och informera om turistattraktioner och utflyktsmål. Det var den roligaste biten - gästkontakten och servicen.

"Gröna rummet"

Den mer tråkiga biten var ju bokföringen, att hålla reda på kassa och kvitton och sånt. Och att ta emot kontrollanter av allehanda slag. För man kan inte bara ha ett vandrarhem så där som man vill. Det finns myndigheter som måste granska en massa också. Brandskyddsmyndigheten, Hälsovårdsmyndigheten och Skattemyndigheten bl. a. Så dem höll jag kontakt med regelbundet.
Brandskyddet var det som var tuffast. Vandrarhem får man inte ha i samma hus som "vanliga" hyresgäster visade det sig. Då skulle man vara tvungen att skärma av med brandsäkra väggar, golv och tak mellan de olika verksamheterna. Och det skulle kosta cirka 1,5 miljon. Så det hoppade vi över. Det resulterade bl. a. i att vi bara fick ha nio gäster samtidigt.
Vi var också tvugna att köpa in fler brandsläckare och brandvarnare. Och då fick man inte kalla det för vandrahem utan för bed & breakfast. Fast nu stod det ju vandrarhem i alla broshyrer redan ...

Det var också svårt för en del "vanliga" hyresgäster att agera föredömligt. Att ha vandrarhem förpliktigar lite, i alla fall tyckte jag det. Jag tyckte väl inte att det var riktigt passande att stå och sjunga och skråla vid grillplatsen klockan fyra på morgonen - redigt berusad - när det fanns gäster på vandrarhemmet.
Så där fanns en anledning till konflikt. Även om de andra boende var positiva till vandrarhemmet så tyckte de att det inskränkte på deras privatliv. Det var ju deras hem också.
Svår avvägning alltså. Men de flesta gånger gick bra. Vi hade ju inte fullbokat jämt.

"Rosa rummen", två rum med valv emellan. Plats för sex personer.


6 Kommentar(er):

Blogger Elisabet sade ...

Himla intressant läsning, Heléne!

28 maj, 2006 00:57  
Anonymous mammamia sade ...

Fint!
Vandrarhemmet,finns det kvar?

28 maj, 2006 10:42  
Blogger Helene N sade ...

Elisabet: För mig kan det vara intressant, men jag förstår inte att du kan tycka det. Kan du vara mer specifik?

Mammamia: Jag tror det finns kvar. Men jag vet inte om de är lika aktiva i marknadsföringen som när jag bodde där. Det kanske kommer en och annan gäst då och då.
Jag har inte varit där på ett tag.

28 maj, 2006 23:01  
Blogger Det Mörka Hotet sade ...

Verkade som du hade ett toppenställe och ett toppenjobb!

Samuel

29 maj, 2006 11:25  
Blogger Helene N sade ...

Det Mörka Hotet: Jovisst. Men stället var inte mitt. Det var föreningens med tjugo medlemmar cirka och indirekt var det ju banken som ägde det.
Jobbet var inte ett jobb. Det var lönlöst, jag fick ingen lön alltså. Allt arbete jag lade ner var ideellt.
Så under tiden gick jag en kurs i "kooperativ i glesbygd" och några månader efter den var slut gick jag en kurs som hette "turism och kommunikation".
Försörjde mig på a-kassa omväxlande med socialbidrag och studiemedel.

29 maj, 2006 17:58  
Anonymous Anonym sade ...

R.I.P <3

08 juli, 2007 17:58  

Skicka en kommentar

<< Home


©Heléne Nordmark